fredag 31 juli 2009

Saffran på rymmen!

Idag upptäckte jag att Saffran(Som hon nu heter) hade rymt!

Förmodligen har något hänt i buren och jag förstår inte vad, men Kanel har tappat en bit av svansen. Jag började leta efter Saffran men hon var totalt väck och eftersom min Ivory gerbil försvunnit utan ett spår blev jag tok orolig. Jag lade ut mjöl i varje rum med russin i mitten och mjölv vid varje tröskel och sen gav jag mig ut i 2 timmar. Väl hemma ser jag spår i mjölet som är i köket, jag vet att där är ett hål under ett av skåpen som leder in i väggen och fasar det värsta. Bestämde mig för att det bästa var att åka och skaffa human fälla dagen därpå.

Lite senare på kvällen går jag för att rota i kylen(Dålig vana;)) Då hör jag hur det sprätter till bakom mig, jag vänder mig snabbt men hon har redan hunnit smita in i det satans hålet igen! Klockan halv 12 smyger jag ut i köket igen och då ser jag henne smita iväg IGEN! Riktigt snabb krabbat är hon!

Då bestämmer jag mig för att vänta ut henne, vid 1 smyger jag mot köket och ser henne, efter råd från Sara(TUSEN TACK!) har jag en kudde med mig som jag kastar mot hålet, Saffran springer då mot andra hållet och jag kutar mot hålet och täpper igen det med en trasa. När jag vänder mig om har hon hunnit smita och jag tar för givet att hon smitit ut ur köket, så på skatt jakt bär det av.

När jag inte hittat henne efter en halvtimmes letande sätter jag mig i soffan och väntar ut henne. Väntar en stund och smyger sen ut till köket igen och visst är hon där! Denna gången smiter hon in i ett hål under vaskskåpet, men det hålet leder in i skåpet! Haha!

Tji fick jag, hon stanna i gången mellan skåpet och hålet. Jag hämtade en filt, tog en stol och satte mig utanför hålet och vänta. Jag kunde höra henne springa runt i skåpet men hade jag öppnat hade hon bara smitit ner i hålet. Efter massor av väntande tittar hon ut och börjar smyga över golvet och märker inte ens mig där ovanför sig! Jag släpper filten och HA där fick jag henne!

Saffran är nu återförenad med Kanel och hungrig var hon! Nu sitter dom och sover tillsammans i sand burken som om inget hänt. Lättad är jag till tusen nu! men vilken adrenalin kick jag haft.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Haha, låter nästan som mina nätter, fast istället för gnagare så jagar jag studenter som smiter från sina burar =)

/bror

Lena sa...

Gisses.., vilken story! Vilken spänning! men vad skönt att du hittade det lilla livet. jag var i Zoo affären i Kävlinge igår.Jag fick klappa en degos, sååå söt!
Kramiz Lena

EnbartMalin sa...

Bror: Haha, det låter nästan lite roande ;)

Lena: Degus är trevliga och söta, men as jobbiga husdjur ;)

Lena sa...

Oj oj, vilken kväll/natt! Då får du sova middag nu?!
Till Markus som tydligen läser denna blogg: har du inte fått mamsens lilla mail? Har i alla fall inte fått något svar! Sten håller på att ta in veden men sparar lite till dej! Gulligt vá?!
puss på er båda mina kids