Vi minns tillbaka..

Har lite utrensing av ett skåp, skiss block, dagböcker, dikt böcker osv som ska ner i källaren då inget av det används och bara tar plats.
Klart man då inte kan låta bli att gå igenom allt och bara minnas tillbaka.

Hittade en text som tar mig tillbaka i tiden, det känns som jag är på platsen jag var på när jag skrev den, jag kan känna kännslorna, smärtan och ilskan inom mig precis som om jag var 16 igen.
Texten skrev jag när jag var in lagd kort på barnpysk.


Jag sitter i ett rum, med endast vita väggar och en säng
I korridoren går det vakter som tittar in genom fönstret i dörren
Dom vet exakt varför jag är här
Jag tittar inte upp, jag låter dom tro att det inte finns någon annan stanns jag vill vara
Jag är alltid sedd, alla kan se och lära från mina misstag
Att jag inte har lärt mig än, det finns ingen återvändo
Den här vägen är allt jag har
Det är uppenbart att jag dör långsamt
Jag är ett levande bevis på att kameran ljuger
Jag vet precis hur man gör för att bygga upp en mur
Hur man stänger ute världen, ett konstant krig jag avskyr att slåss i

Det finns ingen återvändo, den här vägen är allt jag har. Jag har sakta förstört allt i min närhet.

Jag kan tacka gud att jag hade min underbara mor, som tog sig tiden att vara där. Som slet för min skull och som aldrig gav upp för att ge mig ett bättre liv.
Utan henne, var hade jag varit nu?

Jag älskar dig mor! Dig, Tjipp och Bror ÖVER ALLT ANNAT!
Tack för att du fanns där den långa och jobbiga perioden av mitt liv!